Lilla kulan

Jag fick sån lust att skriva här men om vad vet jag inte riktigt. Nu är vi ett par dagar in i vecka 18 (17+2) så det kanske kan vara något att skriva lite om?

 

I helgen har jag sovit utan några alarm. Under veckorna har det blivit lite mindre sömn än vår barnmorska har rekommenderat mig (8-9 timmar per natt) så jag tänkte att jag kanske skulle behöva ta igen mig lite. På lördagen vaknade jag vid halv nio men igår blev det ungefär tio timmars sömn då jag vaknade först tjugo i elva! Igårkväll hade jag väldigt svårt att somna (gissar att det berodde på min sena morgon samt en kaffekopp vid sextiden) så inatt blev det bara fem timmars sömn vilket är på tok för lite. Efter en hel dag på jobbet idag höll mitt huvud på att sprängas. Det strålade ända ner i nacken och värkte som sjutton i ena tinningen och direkt jag kom hem kröp jag ner i sängen med fördragna mörkläggningsgardiner och sov tills middagen var klar. En timme blev det ungefär och det gjorde susen mot huvudvärken. Nu ska jag hålla mig vaken resten av kvällen så att jag förhoppningsvis kan somna i rimlig tid ikväll.

 

I lördags gick vi alltså in i vecka 18 och jag kände att det kanske hade blivit dags att börja fota magen. Mitt på dagen när det var som ljusast ute fick det därför bli en liten plåtning inne i sovrummet vilket resulterade i ganska fina bilder ändå. (Finns att se på min Instagram frokenivf.) Det känns viktigt att fota ofta nu då jag kan märka skillnad på magen från en dag till en annan.

 

När jag vaknade efter mina tio timmar igår hade jag för första gången en riktig liten kula när jag låg på rygg och liksom drog in magen. Den syntes så himla tydligt och förevigades självklart på bild. Och imorse när jag vaknade var den där igen lilla kulan. Kan det vara så att den syns så tydligt på morgonen för att urinblåsan är så välfylld då?